Zabina med Z

Ännu en gång, jag har inte lämnat bloggvärlden.
Bara tagit en paus tills jag återfår glöden att skriva.

Men nu har de hänt lite under helgen så jag tänkte ta och uppdatera.

I fredags packade jag och barnen en väska och begav oss till Södertälje.
Hem till Pernilla och Björn för att vara mer exakt.
De blev en lugn och skön fredag me massa gott snask, film och sällskaps spel.

Fick ett telefonsamtal under kvällen som jag reagerade på.
Jag tycker ju att har man inte hört av sig till en person på flera månader och dessutom stack när de va som jobbigast och helt slutade höra av sig (inte ens frågat hur man mår...), så är de kanske inte riktigt lämpligt att ringa och prata som om inget hade hänt.
Till viss del va de kul att höra från den här personen igen.
Men samtidigt som de va kul så har jag svårt att förstå så otroligt mycket hos denna person och undrar om denna person vet hur ledsen, besviken och arg denna gjort mig...?
Ibland tror man att folk bryr sig mer än dom faktiskt gör, för jag skulle inte kunna bryta me någon helt som jag bryr mig om.
Tänker inte nämna några namn av... hmm... respekt (?!) för personen i fråga.

På lördagen, så fort vi hade vaknat till liv, packade vi en väska och promenerade iväg till Sydpolen.
Ja, badet alltså :)
Jag, Pernilla och barnen va de som gick dit.
Vi badade i flera timmar och barnen stormtrivdes! Dom hade så kul!
Tack Pernilla! :)

Isolde somnade direkt efter badet, i vagnen, på väg hem till Pernilla och vi andra orkade knappt gå.
När vi kom hem va vi totalt slut.
Vi åt lite mat sen plockade vi fram godsaker och satte oss och såg ännu en film me barnen.
Haha, Horton hette den, och den va riktigt bra!
Vi skrattade så vi nästan grät :)

När barnen somnat gjorde jag och Pernilla handdockor (?!) Hahaha!
Vi är så otroligt bra att få ryck mitt i natten när vi träffas och hitta på dom mest tokiga sakerna.
Den här gången fick vi då alltså för oss att vi skulle göra handdockor.
Och de gjorde vi, halva natten, av två strumpor.
Men dom kan ju barnen leka me om inte annat :P

Sen på söndag va de dags att åka till Nynäs igen för att gå på kalas.
Nettans och Daniels lilla Molly fyllde ett år!  :)
Kalaset va hur trevligt som helst me gott fika och trevliga människor.

Sen åkte vi hem, va hemma kl sju på kvällen efter en riktigt trevlig och mysig helg!
Tack Pernilla för den här helgen! :)

Sen har jag en annan sak på hjärtat.
Jag är ledsen, något så otroligt ledsen, eller mest arg egentligen. 
Jag har fått veta att några av dom som faktiskt betyder mest för mig, inte alls känner mig.
Me tanke på va dom tror om mig och säger om mig så har dom inte en aning om vem jag är.
Fråga om ni inte vet för tusan! Och fråga mig, ingen annan!
Man tror ju att personer som står en så nära faktiskt skulle prata me en.
Inte bara anta, gissa och tro sig veta och vräka ur sig saker!
Jag trodde ni kände mig bättre än så, men de är mycket ni inte vet.

If you don't know me by now, you will never ever know me.

Nu ska jag göra te.
Ha de gott! // BiNA